Gamla minnen

Så länge jag kan minnas tillbaka har jag varit ”djurgalen”. En hund stod länge och väl på önskelistan (fast ska jag vara ärlig så stod faktiskt en häst högre), trots att vi alltid haft en hel massa hundar hemma.När jag var tolv år fick jag äntligen min första egna hund, en blandis mellan dvärgpincher och sheltie enligt uppfödaren.

Rex var otroligt lättlärd, men arg och lömsk som få för de som var utanför familjen, speciellt mot barn.

Nåja, jag och Rexen fick många år tillsammans, även om jag lämnade över honom till mina föräldrar när jag flyttade hemifrån. Men hanvar lite av min pappas hund, skulle sitta i knäet på pappa hela tiden så han fick god överblick över köket, annars låg han gärna på fönsterbrädan och tittade ut…

Han hade en hel del vallinstinkt ocksål. När vi hade kaniner som brukade rymma så brukade vi släppa Rex och be honom hitta kaninerna, hur de än hade gömt sig så hittade han dem och drev hem dem till buren. Han älskade att jaga hem dem, kaninerna var nog mindre förtjusta tror jag ;-P.

På bilderna nedan så är det Rex och vår korp samt Rex och Gizma (familjens första sheltie). Jag ska försöka fixa lite valpbilder på Rex snart, och kanske ven på några av de andra hundarna vi haft genom åren…Photobucket
IMG_2214

rexen

Photobucket

Photobucket

Annonser