”Sluta morra och ät upp din morot!” säger jag åt Åska som ligger och vaktar moroten hon fått medan de andra hundarna redan ätit upp sina…
Sen pausar jag ett ögonblick och funderar på vad det egentligen var jag sa… Om någon gick förbi och hörde mig, vad skulle de tro? Förmodligen att jag tappat förståndet…
Efter ännu en stunds eftertanke så rycker jag på axlarna, låt dem tro det då… Jag vet ju att mina hundar förstår vad jag säger åt dem, speciellt Åska som lämnar moroten på golvet så Dara får äta upp den när jag säger åt henne att ”Antingen så äter du upp den eller så får du lämna den!”…
Det är bara att inse att jag inte är tokig, jag har bara fruktansvärt intelligenta hundar!