När allt går i kras

För några timmar sedan var allt bra, jag hade stora planer och en full vinter att se fram emot. På ett ögonblick förändrades allt. Jag hälsade på hos mina föräldrar och hundarna var i deras hundgård.

Plötsligt hör jag skall och tjut och tänker att de tagit sig ut och sprungit för att slåss med någon annan hund på vägen… Om det ändå hade varit så, Båra ligger på marken och kan inte röra sig… Jag faller på knä bredvid henne och hoppas att allt är bra, jag stryker henne försiktigt över huvudet och hoppas att det bara är chocken som gör att hon inte kan röra sig. Hennes ögon är blanka och lite blod bubblar från hennes mun. Mina mamma kommer ut och säger att jag måste fråga om bilen som körde på Båra, ”Gör det du” säger jag, ”Jag vill sitta här med henne en stund”. Jag tror inte mamma inser allvaret, jag vill inte inse allvaret men jag ser det på Båra, blicken… Jag stryker henne sakta över huvudet så lätt och försiktigt jag kan, jag vill inte göra henne mer illa än det redan är… Mamma kommer tillbaka. Jag försöker få fram några ord om att pappa nog måste hämta bössan, men innan jag hunnit säga något mer så är det förbi. Båras blick tappar livsgnistan, hon krampar med huvudet och det är över. Det hela gick på kanske 10 minuter.

Hundarna lyckades på något sätt få upp dörren till hundgården och resultatet blev att Båra blev påkörd och dog ikväll. Det har bara gått tre, fyra timmar och tårarna kommer så fort jag tänker på henne, det har nog inte riktigt slagit mig ännu… Älskade lilla Båra, min vilda busiga galning, du hann inte ens bli två år. Jag är tacksam över att det var över snabbt och att jag fick säga adjö till dig, jag är tacksam för att jag fått vara din matte dessa få år… Men just nu känns livet väldigt orättvist, du skulle ju få valpar, göra mig galen med dina påhitt, springa och busa med flocken i många år till och när du var gammal och grå skulle du fortfarande med glädje lära upp nästa hund i flocken.

Vem ska nu komma och slå tassarna om min arm och vilja ha uppmärksamhet? Vem ska orka springa och busa med Vimsa i evigheter? Vem ska ligga och sova tätt intill Dara? Vem ska sno alla Åskas bollar? De tårar jag fällt i kväll kommer nog inte att vara de sista. Du fattas oss lilla Båris, mattes älsklingsgumma!

5 februari (33)

8 timmar

11659325_890501080995427_7010727792156345313_n

b2

bara bejla

bara

DSC01530 (2)

IMG_5976

IMG_6654 (2)