Ultraljud!

Idag (på dag 33, eller 34) har Vimsa varit till veterinären och gjort ultraljud, minst två valpar syntes (och jag misstänker att det är fler, tycker det har en tendens att vara fler är man ser när man gör ultraljud!)

Nu blir det spännande tider här framöver, men jag hoppas på en fin vår och sommar!

Vikten idag:
Vimsa 15,2kg
Keima 16,1kg

Annonser

April, april…

Igår blev c-kullen ett år, tycker det är nyss de terroriserade alla de kom över här hemma och nu är de vuxna individer i sina nya hem…Här nedan kommer några bilder på alla hanarna och Keima, grattis till c-kullen!

Lite mer info om c-kullen
Charon ungefär 55cm hög och väger 20kg.
Kaikki väger ca 19kg

Vimsa då, är hon dräktig eller ej? Just nu tror jag att hon är det, hon har haft lite sämre aptit, varit mer gosig än vanlig och kanske gått upp ett kg sen sist hon vägdes (min pappa åkte till veterinären igår och vägde henne men glömde skriva upp vad hon vägde – nånting ,4 var det i alla falll. Men om det var 15,4 eller 14,4 var lite mer osäkert!) Nåja på tisdag får jag veta säkert för då är det  dags för ultraljud så jag hoppas verkligen att det är valpar, men jag har blivit lurad förut så jag tar inte ut något i förskott! Läs mer

Cert, löp, parning

Vikten denna vecka:
Vimsa 14,5kg
Keima 16kg

Alltså vilken vecka detta har varit! Jag och min kompis Maud hade anmält våra finska lapphundar till Pello helgen som varit. När jag och min mamma borstar upp Vimsa i fredags upptäcker vi att hon löper (inte en bloddroppe hemma, inte en bloddroppe i bilen, eventuellt en bloddroppe en vecka tidigare i en kisspöl men osäkert om det var det och vem som var den skyldiga!)

Superpanik! Hon måste ju ha börjat löpa ett tag före (och startat ungefär 2,5 månader innan hon beräknades börja). Jag har några hanar som jag gillat, men inte pratat med då jag hade hoppats få se dem live i Pello bland annat (om man känner mig så vet man att jag brukar vara ute i väldigt god tid när det gäller hanar, men inte den här gången!). Nåja jag kontaktar en hanhundsägare men får inget svar på flera dagar. Besvikelsen är ganska stor, men jag tänker att jag får väl para antingen nästa löp (om det blir tidigt på sommaren, annars finns ju alltid nästa år). Under tiden åker vi till Pello under två dagar, jag hade med mig Vimsa och Keima och Maud hade med sig sin tik från Herding Instincts kennel. Utställningen var utomhus (för de finska lapphundarna) och det var väldigt halt och ganska små ringar.

IMG_3123

Keima

På lördagen så får både Vimsa och Keima excellent av domare Pirjo Aaltonen:

Keimas kritik (Juniorklass, domare Pirjo Aaltonen. 2/3-19. Grupputställning Pello Excellent, ej placerad)

Ung tik med tydlig könsprägel. Passlig benstomme, för åldern stark kropp. Vackert huvuduttryck, bra huvudproportioner. Bra vinklar i benen. I rörelse något slött buren svans. Bra pälskvalite. Bra rörelser fram och tillbaka. Tillräcklig längd i stegen från sidan.

Vimsas kritik (Öppenklass, domare Pirjo Aaltonen. 2/3-19. Grupputställning Pello. Excellent, ej placerad)

Tik med bra benstomme och kropp, med rätta proportioner och tydlig könsprägel. Bra kraftigt nosparti men kort i nosen. Bra öron. Bra vinklar bak, tillräckliga fram.Bra överlinje och svans, bra längd i rörelserna från sidan . Bra rörelser fram och tillbaka.(?) Bra pälskvalite.

Söndagen bjöd på betydligt kallare väder, omkring -30C tror jag det var när vi kom till Pello på morgonen. Vi fick frysa en hel del innan det var dags för Keima att gå in i ringen och där blev det någonting som inte stämde för henne, var det höglöpet som spökade? Var det domaren i sin långa mörka kappa med huvan på och kragen uppdragen långt över hakan eller var det bara en otroligt dålig dag? För jag måste erkänna att jag blev väldigt förvånad när Keima blev livrädd för domaren när hon skramlade med sitt Kinderägg och tittade på henne, efter det var det kört, Keima tyckte domaren var otroligt obehaglig och svansen var ner mellan benen i vissa omgångar, inte heller var hon speciellt förtjust i när domaren tittade igenom henne och skulle titta på tänderna och dylikt, även om hon lät domaren göra det med lite stöd från mig. Keima är en väldigt social hund (både hemma och när vi är på bortaplan), så hon brukar inte bete sig på det här sättet (och ja, jag vet att det låter som en bortföklaring men lördagens domare skulle nog hålla med, henne gillade Keima och hade gärna satt sig i hennes knä). Nåja, väldigt befogat fick inte Keima alltför bra prissättning av söndagens domare.

Keimas kritik (Juniorklass, domare Tuula Savolainen. 3/3-19. Grupputställning Pello Very Good, Bästa juniortik 4)

10 månader. Spänner sig lite. Bra proportioner. Vackert huvud och uttryck. Bra öron. Bra kropp i förhållande till åldern. Bra benstome. Vill inte lyfta svansen idag. Bra päls. Lite smal bak i rörelse, bra sidorörelse.

Sen var det Vimsas tur att gå in i ringen, jag hade inga större förhoppningar då domaren varit ganska snål med priserna. Vimsa ställde dock upp sig fint och skötte sig bra i ringen, hon gillade domarens leksak och ville gärna sno den! Excellent gav domaren Vimsa, ja då skulle vi väl in igen, till bästa öppenklass tik. Vi gick in, blev placerad som tvåa efter vackra Savumerkin Son Rohki Hyä. Av de 9 tikarna i öppenklass hade 4 fått excellent (väldigt fina tikar om jag ska vara ärlig, döm min förvåning när Vimsa och Savumerkintiken båda får CK). Då är det bara att vänta på bästa tik, inte för att det är så lönt känner jag, Savumerkintiken hade ju redan slagit Vimsa och då är det bara att vänta på att få gå ut. I bästa tikklass är det bara tre tikar som fått CK, Vimsa, Mauds Sockan och Savumerkintiken. Okej, jag kan få reservcertet tänker jag, men mest troligt kommer Sockan att slå Vimsa som var ganska pälslös. Vi springer några varv, domaren placerar om mig som nummer två (reservcertet tänker jag!). Men döm min förvåning när Savumerkintikens ägare skakar på huvudet när hon ska få certet, hon fick sitt sista som hon behövde för championatet under gårdagen! Domaren räcker fram Certet till mig och wow, vilken glädje alltså! Sockan fick Reservcertet så vi var två glada ägare i bilen hemåt senIMG_3167are på dagen!

Vimsas kritik (Öppenklass, domare Pirjo Aaltonen. 2/3-19. Grupputställning Pello Excellent, CK, CERT, Btkl 2)

Bra proportioner för en tik. Lite kort nos. Bra kropp. Bra öron. Bra benstomme. Bra svans och päls. Bra rörelser.

Väl hemma börjar jag fundera på  hur jag ska göra med kommande löp och parningar, för nu är det nog försent. På tisdagskvällen får jag äntligen svar från hanhundsägaren. Hon säger att hon är villig att låta honom para Vimsa och jag säger att jag är ju lite osäker när det ska bli dags igen, för löper hon i sent så kommer jag nog att vänta ett år. Nåja, efter en stunds pratande kommer vi överens om att vi ska pröva det här löpet (jag har ju kollat upp hanhunden tidigare och tänkt på honom till senare kullar). Jag säger att jag ska åka till veterinären och ta progesteronprov nästa dag och sen ska jag höra av mig när det börjar bli dags. Nästa dag (igår, onsdag) åker vi till veterinären i Kalix och tar progesteronet. På eftermiddagen klockan 15 så ringer veterinären och säger att hon har haft ägglossning och ”åk ikväll”. Enligt veterinären så låg Vimsa på 13,7 vilket ungefär motsvarar 44 på gamla skalan. Jag kontaktar hanhundsägare och säger att vi är på väg och sen är det bara att bege sig. Bilresan är ganska dyster, jag har absolut inga förhoppningar om att Vimsa ska låta para sig, hon är i vanliga fall aningen svårparad (inte omöjlig, men hanen måste vara ganska dominant för att hon ska vara villig). Väl framme är det kärlek vid första ögonkastet, efter fem minuter sitter de ihop och hängningen tar ungefär en halvtimme. Efter en kopp kaffe, kontraktsskrivning och betalning så åker vi hem igen!

Idag på morgonen begav vi oss dit igen, idag var inte Vimsa fullt lika villig utan morrade när han försökte para henne några gånger. Hon lugnade sig när jag satte mig med henne och klappade och berömde henne så återigen blev det parning och 30 minuters häng… Nu håller jag både tummar och tår för att det ska bli valpar efter Vimsa och Tuisku (Kontioharjun Kaamos, HD:B ED:0, Ögon UA-18. DM-fri, Pompes-fri, PRA-bärare. LTE 110, FiUch, SeUch)

IMG_3157

Nu löper Keima

Efter många veckor med riktigt kallt väder har det äntligen blivit varmare. Solen har också börjat titta fram och det känns nästan som vår när det är så här. Härligt tycker både jag och hundarna.

Idag har jag och Vimsa varit och busat med Keima, sen vankades det bad, blastring och kloklippning för Vimsas del, om två veckor ska vi nämligen till Pello på utställning i två dagar… Roligt men lite jobbigt också om jag ska vara ärlig… Det blir Keimas första officiella utställning någonsin och Vimsas första utställning i Finland, mest troligt hennes sista utställning för i år om det blir valpar i sommar.

Idag började Keima löpa, inte fullt 11 månader gammal…52008437_2092451780800345_4455230762244898816_o52038515_2080069475371909_7605987279890284544_n52743129_2092451857467004_3326006138398310400_o

Löp

Nu har Vimsa äntligen börjat sitt löp om hon håller tiden så blir det parning i slutet av april/början av maj. Spännande tider framöver 🙂

 

Här kommer några bilder på Corus, 6 månader:

 

och här är Kerus lika gammal

kerus

Fotona är tagna av deras respektive ägare och publiceras med tillstånd från dem så klart!

 

Här kommer några bilder från tidigare i höst på Vimsa och Keima

Hösten närmar sig

Nu är det i stort sett slut på sommaren, under veckan har jag börjat jobba efter en väldigt skön semester och nu börjar vardagen infinna sig. Nu är Keima anmäld till två inoffar i september så nu längtar vi lite efter att få åka på utställning.

För två veckor sedan hade vi en liten valpträff i Luleå och jag fick träffa tre av hanarna efter Vimsa där, de och Keima hade superroligt tillsammans. Hanarna var väldigt fina och de var verkligen lika varandra hela kullen.

Vikt: Keima nästan fyra månader 10,2 kg och 4, månader vägde hon 11,6kg och var ungefär 42cm hög… Hon blir nog ganska stor min lilla tjej 🙂

Sommaren 2018

Sommaren har varit varm och torr, jag som sällan brukar doppa mig har badat flera gånger. Nyheterna under sommaren har varit alla de skogsbränder som uppkommit i den fnösktorra naturen.

Själv har jag njutit av 2 veckors ledighet och ska ha tre veckor till. Otroligt uppskattat i värmen kan jag säga, då tanken på jobb inte varit direkt lockande.
Den här sommaren har jag fått säga adjö till Yaro från kennelns ägo, hans fodervärd kunde inte ha kvar honom och efter mycket velande tog jag beslutet att jag inte kommer att använda honom på någon av mina tikar. Det var ett tufft beslut, men jag är ju ganska nojig när jag ska välja hane och vill ha en frisk och sund stamtavla (naturligtvis kan man inte veta allt som finns i generna men nu visste jag ju att Yaros mamma hade addison) och efter en hel del funderade så beslutade jag mig för att inte riskera att para med honom. Yaro verkar dock trivas med sin nya husse och jag önskar dem allt gott i framtiden.

Keimas vikt
12 veckor 7,2kg
14 veckor 7,8kg (efter att ha varit magsjuk i några dagar)

Keima verkar bli en stor dam om inte annat med en grov benstomme, jag mätte henne till drygt 40 cm under veckan och vi får se hur mycket hon väger på onsdag om vi kommer ihåg att åka till veterinären!36643934_1780910988621094_828778209653817344_n37943218_1813327972046062_2949648711279443968_o