Sluta morra och ät upp din morot!

”Sluta morra och ät upp din morot!” säger jag åt Åska som ligger och vaktar moroten hon fått medan de andra hundarna redan ätit upp sina…

Sen pausar jag ett ögonblick och funderar på vad det egentligen var jag sa… Om någon gick förbi och hörde mig, vad skulle de tro? Förmodligen att jag tappat förståndet…

Efter ännu en stunds eftertanke så rycker jag på axlarna, låt dem tro det då… Jag vet ju att mina hundar förstår vad jag säger åt dem, speciellt Åska som lämnar moroten på golvet så Dara får äta upp den när jag säger åt henne att ”Antingen så äter du upp den eller så får du lämna den!”…

Det är bara att inse att jag inte är tokig, jag har bara fruktansvärt intelligenta hundar!

väntar, väntar, väntar…

Jag tycker att Åska ska börja löpa NUUU, här går jag och kollar varje dag och inte en tillstymmelse av blod ser jag…
Annars händer inte så mycket, för tillfället äter hundarna morötter. Ett mycket billigare och nyttigare alternativ till ben enligt mig, speciellt då hundarna verkar älska dem…

Idag har jag försökt boka tid hos veterinären för ögonlysning och röntgen, men det ville sig inte… Beroende på var jag ringde så hade de antingen inte något schema för röntgen eller för ögonlysning… Nåja, vi prövar lite längre fram…

aska vatten

A-kullen 5 år idag

För fem år sedan vid den här tiden satt jag hemma i min hall med tre nyfödda valpar, väntandes på den sista. Det var min allra första kull och jag kommer ännu ihåg hur nervös jag var…

Åska vägrade ligga i min fina valplåda och gick istället och lade sig i min hall, alldeles vid ytterdörren – där skulle hon föda hade hon bestämt sig för…

Valpningen gick bra och var snabbt över, på en timme kom de fyra valparna en efter en… Åska var verkligen en exemplarisk mamma åt valparna och jag var ju naturligtvis tvungen att spara den enda tiken i kullen – älskade lilla Dara, en tjej som gett mig mycket kärlek och glädje genom åren, inte minst när hon blev mamma åt åtta valpar här i höstas…

Grattis A-kullen säger en stolt gammelmatte, ni är nog den kull jag kommer att komma ihåg allra bäst

Adara, Aldebaran, Antares och Arrakis

Adara, Aldebaran, Antares och Arrakis

En härlig dag

Idag har varit en sån där toppendag, soligt, bara -12C och jag har varit ledig… Inte mycket gjort med andra ord…
Jag har dock hunnit vara och ta ett blodprov för PRA-testning på Dara, nu är det bara att vänta och se vilket resultatet blir, jag vet ju att hon som mest kan vara bärare och eftersom jag endast parar med fria hundar om jag har en otestad själv så spelar det inte så stor roll för mina avelsplaner om hon visar sig bli bärare, blir hon fri så blir dock B-kullen automatiskt fri och jag slipper kolla Båra i framtiden…
Nåja, det brukar ta länge de där testerna – men den som väntar på något gott…

Dara vägde 17,6 kg idag och hon får inte gå upp ett gram mer, just nu känner man revbenen och hon är på den övre skalan… 17 kg skulle nog vara idealet på henne tror jag…

Båra å andra sidan vägde 10,7 kg (Åska vägde ca 11 kg som 1-åring och Dara vägde nog omkring 12 -13 kg som 1-åring) Båra är ca 41 cm och det är faktiskt 1 cm mindre än Dara var när hon var lite yngre än Båra är nu… Är lur att jag kommer att få en tjej som är på den större sidan, men förhoppningsvis håller hon sig under maxgränsen i alla fall…

Idag har jag passat på att fota en massa också, tryck på länken för att se bilderna, akn säga att om ni sett mina foton på FB så finns det en del andra här också…

http://s128.photobucket.com/user/mio_83/story/72221