Allt är lugnt i valplådan, Keima har börjat lämna dem lite grann och de har börjat sova utspridda över hela valplådan istället för tillsammans i en hög. De verkar äta med god aptit för vikten går upp för varje dag.
Eris visar (liksom hon gjorde när hon föddes) sin vilja genom att tydligt låta höra när hon inte får mat på en gång direkt hon är hungrig, hon är dock inte ensam om det men hon är en bestämd liten dam just nu. Överlag är det ganska lugnt i valplådan, just nu varvar valparna med att sova och äta.
Första veckan brukar det komma ganska mycket uppdateringar på bloggen, därefter brukar det trappa av till en gång per vecka för det blir mer och mer jobb.
Just nu mår alla valparna bra, Keima är en exemplarisk mamma. Jag som sover i valprummet har väl varit lite mindre nöjd med henne i natt då hon fått diarré efter att ha ätit fem moderkakor. 4 gånger har jag varit ut med henne i natt, men det är sånt som hör både uppfödarlivet och hundlivet till.
Vill man se många valpbilder rekommenderar jag Facebook (https://www.facebook.com/marie.skold1/) där de lite bättre bilderna publiceras (tagna med systemkamera och ibland med mobilkamera) eller instagram (https://www.instagram.com/mioslife/?hl=sv) där mobilbilderna hamnar… Vissa bilder hamnar på bloggen, men det är ett fåtal av alla som läggs ut på dessa platser!
Sitter och skrattar åt mig själv. Det måste ha varit väldigt förvirrat igår för när jag kollade igenom valparna ordentligt igår kväll så var det inte två tikar och tre hanar, utan det var en tik och fyra hanar… För den sista valpen kom ut så tyst och stilla så jag hann knappt se den innan Keima hade tagit hand om allt, inklusive moderkaka och fosterhinna. När jag sen tog fram en blöt liten valp från under svansen och kollade den så var det ju en tjej (fast det måste ha varit den första tiken jag kollade en gång till)
Jag ska kanske börja med att berätta att Keima föder och har sina valpar hos sina fodervärdar, men eftersom hennes fodervärdar är mina föräldrar så har de faktiskt fått en till inneboende hos sig då jag kommer att vara där och ta hand om valparna innan de blir stora nog att flytta hemifrån.
I natt, 23:50 gick vattnet och Keima började få värkar. Hon ville verkligen ha stöd av mig och ville helst sitta eller ligga i knä till att börja med. Hon hade inte mycket värkar men det det drog ut på tiden innan första valpen skulle födas. Jag avvaktade lite extra då jag såg första fosterblåsan titta ut, men jag var ändå väldigt nära att kontakta veterinären när första valpen föddes. En svart hane med vita tecken. Inom några minuter kom valp nummer två, en svart tik med tecken.
Nummer 3 blev det lite kalabalik med, han låg alldeles livlös i valplådan och när han andades kom det ut fostervatten ur nosen, så han måste ha fått i sig det. Jag gnuggade honom och han kippade efter andan. Här var det faktiskt skönt att ha någon annan i huset under valpningen så jag väckte mina stackars föräldrar och tillsammans fick vi liv i honom, en brun hane som var en verklig överraskning. Därefter kom en svart hane med tecken och helt plötsligt var en svart tik med tecken också född.
I nuläget mår både Keima och valparna bra, de vill ha lugn och ro och bara få mysa tillsammans. Jag kommer att kontakta de som kommer att få en valp när jag ser att alla valparna verkar klara sig, kanske nästa vecka någon gång.
Namnen utgår från grekisk mytologi, Keima till ära. 23:50 vattnet går 01:23 Hane 1 föds, 280g. Han ska heta Erebos. 01:28 Tik 1 föds, 290g. Hon ska heta Eris. 02:02 Hane 2 föds, 308g. Han ska heta Echion. 03:01 Hane 3 föds, 362g. Hane ska heta Eros. 03:37 Tik 2 föds, 323g. Hon ska heta Elektra. Hane 4 föds, 323g. Han ska heta Eurus
Som hundägare får man många minnesvärda stunder, glada skratt och gråa hår. I många år är de där med energi, kärlek och en tröstande nos. I glädje eller sorg, i vått eller torrt så finns de där.
Men så kommer den där dagen, förhoppningsvis långt i framtiden, då livliga ögon har grumlats av ålder och nosen är mer grå än svart. De energirika stegen och ivern efter att få busa är inte längre där, istället ligger de i godan ro på favoritplatsen och sover mest hela dagarna, det är då man vet att nu är det snart dags. Har man tur får man kanske något år till, men innan kärleken i de grumliga ögonen ersatts av konstant smärta så är det vår uppgift som hundägare att fatta beslutet och ringa samtalet.
Idag var det Åskas tur att vandra över regnbågsbron, jag hoppas hon träffar Dara och får massor av bollar att jaga. Att den gråa nosen åter är svart och ögonen klara och glittrande. Tack för allt Åska, du var mitt <3.
Keima har dock gått upp en del: 18,2 vägde hon idag när hon är 6 veckor gången.
Igår var vi till veterinären och ultraljudade Keima och det visade sig att det finns små valpar i hennes mage. Det är alltid svårt att säga hur många, men veterinären sa att hon såg flera fosterblåsor (och det gjorde jag med, men jag är ju långt ifrån lika bra på att avläsa ett ultraljud som en veterinär så det är ju bra att vi såg samma sak!).
På samma resa ögonlyste jag Danzi också, allt var bra med henne och båda tjejerna skötte sig fantastiskt bra.
Förra söndagen började Keima löpa. Igår (måndag) åkte vi till veterinären och tog progesterontest. Testet låg på 6,3ng/ml och veterinären trodde att Keima skulle starta ägglossningen på onsdag och att jag senast skulle vara hos hanen på torsdag. Keimas vikt låg på 16,3kg.
Nåja, nu har jag haft turen att få möjlighet att låna hem Sarek, så vi åkte faktiskt och hämtade honom idag. Det tog inte lång tid av uppvaktning innan de satt ihop. Så första parningsdatumet är idag, men jag kommer att pröva para dem fler dagar här efter, tills de är nöjda själva.
Jag måste erkänna att jag är väldigt imponerad av Sarek, han är inte bara snygg men väldigt trevlig och kärvänlig också. En stabil kille som galant fixade att komma hem med okända människor och umgås med löptik utan att bli uppstressad eller osäker… Vilken kombination det här kan bli ❤
I mitten av mars löpte Vimsa. I mitten av maj löpte Danzi och nu i slutet av juni är Keima i höglöp.
I måndags vägde Danzi 14,2 kg, lite mager är hon i efter löp och fällning men helt okej vikt i alla fall.
18 april fick Dara somna in, sorgen har varit tung hemma och jag ska erkänna att jag fortfarande säger hennes namn och saknar hennes närvaro ibland….
Våren och sommaren har ju varit väldigt annorlunda i år på grund av corona-virusets framfart. Det har gjort att det inte blivit några utställningar eller andra aktiviteter.
C-kullen har fyllt två år och D-kullen ett år. I måndags var vi till veterinären och ögonlyste Vimsa och Keima, båda hade friska ögon. Danzi blev röntgad på samma gång och resultatet blev HD: B och ED: UA så just nu är jag ganska glad ska jag erkänna!
Valparna flyttade till sina nya hem, tyvärr fick jag ett samtal från Delanis familj igår att husse blivit sjuk och att det eventuellt kunde vara allergi, men i vilket fall som helst så behövde han kurera sig en längre tid så självklart sa jag att jag köper tillbaka henne (fast paniken var ju lite i halsgropen om jag ska erkänna, för dagen därpå (idag vill säga) skulle halvbrorsan Charon komma tillbaka. Så igår kom Delani tillbaka till Danzis stora glädje, det var full rulle och ganska mycket skällande igår när de umgicks.
Idag kom fina Charon tillbaka, efter en lång resa från Stockholm så kom han med matte och hennes pappa och bröder till mig… En härlig, maskulin kille som nu ska få stanna hos mig till mitten av augusti i alla fall (har ju lyckats anmäla honom på en utställning på hemmaplan då). Då har jag också lite tid på mig att fundera på vad vi ska göra med honom, lite sugen är jag att sätta ut honom på foder… Problemet är ju att jag saknar tikar som inte är besläktade med honom… Nåja, först ska vi röntga och ögonlysa och sen får vi se vad som händer och sker…
Det har ju hänt en hel del saker med Keima också, hon har gjort BHP, där hon var skottfast, men lite feg för pop-up figuren bland annat. Jag är dock rätt så nöjd i alla fall, då jag vet med mig att hon ser lite spöken här och där just nu. Hon har även varit på utställning i Gällivare och i Piteå, båda gångerna fick hon excellent… Det roligaste av allt är dock att hon blivit röntgad med B-höfter och fria armbågar… Jag var superglad ska jag erkänna… Nu är det bara ögonlysningen kvar innan jag på allvar kan börja planera parning för hennes del!
Nu har alla valpar blivit tilldelade sina nya hem, Danzi blir det som stannar på kenneln och blir vår nya flockmedlem.
Jag har fått tillbaka Labogens rapporter och det är helt otroligt så många bärare det blev i den här kullen (bra mycket mer än 50%)
Av DM är samtliga tikar bärare och endast Dix är fri. PRA är det endast Daliya och Danzi som är fria ifrån… Så många bärare som sagt! Nåja, det spelar ju ingen roll annat än att det är bra mycket svårare att hitta lämpliga fria hanar när man vill avla…
